Vid en sökning på Spotify för att få fram svensk klassisk musik kommer träffar med tonsättare som till exempel Wilhelm Peterson-Berger, Lars-Erik Larsson och Hugo Alfvén. Men är dessa de mest typiska svenska klassiska kompositörerna?

Nationalromantisk musik

Inom den nationalromantiska strömningen fanns en strävan efter att hitta det svenska. När det gällde musik handlade det först om att hitta folkvisor och medeltida ballader, som man tänkte sig hade ett ursprung i folksjälen. Så småningom växte en stil fram bland klassiska kompositörer, som var starkt färgad av romantiken och där man försökte hitta en nationell ton. Tonsättare inom denna tradition var till exempel Hugo Alfvén, Wilhelm Stenhammar och Wilhelm Peterson-Berger. Att deras musik så starkt förknippas med och att vi så lätt tänker på den som typiskt svensk musik inom det klassiska området är förmodligen för att deras musik var en del av en nationalistisk rörelse. I den rörelsen var svenskheten viktig och man tänkte sig att den kunde höras i musiken.

Annan svensk klassisk musik

Att låta en enda tidsepoks syn på vad svenskhet och svensk musik är definiera vad som är svensk klassisk musik, blir lätt trångsynt. Genom tiderna har det skapats olika typer av musik i Sverige, och bland det som idag räknas som klassisk musik har uttrycken och stilarna varit många.

Ett exempel är Lars-Erik Larsson, en av tonsättarna som kom upp i sökningen på Spotify. Han var en 1900-talskompositör som till en början skrev musik i senromantisk stil, men med tiden blev han mer modernistisk, och han skrev också verk i nyklassicistisk och nyromantisk stil. Många olika stilar alltså, och ingen av dem med en strävan att vara just svensk. Är hans verk då mindre svenska? Det skulle vara ett väldigt konstigt sätt att se på en av våra största tonsättare.

Ett annat exempel är Gösta Nystroem, som var ännu mer modernistisk i sitt tonspråk än Lars-Erik Larsson, och som också är en av våra största kompositörer.

Svenska kompositörer från äldre tider är till exempel Johan Helmich Roman som var barocktonsättare och Joseph Martin Kraus som verkade inom wienklassicismen.

Ytterligare en anledning till att de nationalromantiska kompositörerna så ofta får definiera vad som är svensk klassisk musik är kanske att det är få svenska kompositörer som är allmänt kända. Modernare exempel går att hitta, personer som relativt många trots allt känner till. Men särskilt många kända svenska tonsättare som fanns före nationalromantiken är inte allmänt kända, så uppfattningen kan bli att det är de som utgör den svenska historien, speciellt då eftersom de själva gjorde anspråk på själva svenskheten.