Det finns olika idéer om varför just Sverige har lyckats skapa så mycket bra musik. Någon förklaring som alla är överens om finns inte, men ofta när ämnet diskuteras kommer den kommunala musikskolan på tal. Att nästan alla barn fått möjlighet att lära sig att spela ett instrument och utveckla sina musikaliska färdigheter ses som en bra grogrund för det svenska musikunder som blivit en reell verklighet. De talanger som finns får i musikskolan en chans att redan från tidig ålder börja utvecklas musikaliskt.
Vad är den kommunala musikskolan?
Tanken när den kommunala musikskolan startades var att alla ungdomar skulle få chansen att utveckla kunskaper inom sång eller ett instrument, och att den möjligheten inte skulle vara reserverad för dem som hade råd att ta privata lektioner. Med den kommunala musikskolan skulle det vara möjligt att ta sig förbi de olika förutsättningar som fanns ekonomiskt, kulturellt och socialt.
De första musikskolorna kom under 1940-talet, men det var inte förrän på 1960-talet det blev något som var mer allmänt spritt. Verksamheten är kommunal och har ofta skett i nära samarbete med skolorna. De allra flesta kommuner har en musikskola eller kulturskola, även om utbudet och organisationen kan se olika ut.
Vad ä
r skillnaden mot kulturskolan?
Mot slutet av 1980-talet började verksamheterna breddas och innefatta även annan estetisk verksamhet. I och med det bytte musikskolan på många håll namn till kulturskolan, även om det vad gäller musikalisk undervisning i grunden är samma sak. Kulturskolan har samma idé som den som genomsyrat den kommunala musikskolan – att undervisning inom estetiska områden ska erbjudas till ett billigt pris så det blir tillgängligt för alla ungdomar.
Om musikundret inte beror på musikskolan, vad beror det då på?
Det finns de som menar att den kommunala musikskolan trots allt inte betytt så mycket för det svenska musikundret och för att svensk musikindustri blivit så stor och betydelsefull som den blivit. Annat som kan ha spelat stor roll är bland annat fritidsgårdar och egna replokaler och de band som skapats och på egen hand utvecklats där. På senare år går det också att argumentera för att själva det svenska musikundret är ett skäl till att det kan fortsätta. När man ser att människor kan lyckas som artister, producenter och låtskrivare kan det vara lättare att själv våga tro på att det är möjligt. De kontaktnät som skapats blir vägar som gör att nya artister eller producenter kan ta sig fram och att Sverige har ett gott rykte i sammanhanget underlättar för nya svenska talanger.
